Känns som om jag har en stor sten i magen,
det känns så tungt att bara klara av dagarna.
Att gå runt och tänka, tänka på det som har hänt.
Att veta att jag har varit en idiotisk mupp,
att veta att jag aldrig kommer bli förlåten.
Att veta vad du egentligen känner,
men får de uppkört i mitt ansikte att mina misstag,
har förstört allting.

Att ha en stor klump inom sig i flera månader,
men inte ha någon aning om vad man ska göra,
- Det dödar mig.
Vill inte ge upp, vill inte sluta.
Men jag inser att få mig själv på rätt ruta,
så måste jag.

Ibland måste man ge upp det som betyder mest för än,
för att faktiskt själv kunna må bra.
Men jag hoppas verkligen att någon,
någon på denna planet, kommer att kunna få mig -
att känna samma sak igen.
Få mig att känna samma lycka, få mig att känna mig behövd.
- Känna mig älskad.

Det gör så ont, det brinner i hela min kropp.
Men det finns ingen, då menar jag ingen.
Som kan släcka den låga du har tänt inom mig.

We said forever and always, vad som än skulle hända.
Men börjar inse att det var tomma ord,
ord man säger för man känner att allt var bra just då.
Men så fort vinden kom mot oss,
släppte vi allt, vi slutade hoppas, vi slutade tro.
Vi släppte bara taget.
Gelehallon.